Fetare och fetare?
Jag vet inte om jag inbillar mig, men det känns som att jag går upp 1 kg per dag, jag känner mig fetare för var dag som går. Inte kul alls. Vad är det som händer!! Can´t stand it. =(
I morgon måste jag skärpa mig ännu mer. Det jag gör nu fungerar bevisligen inte. Ny vecka, nya försök. Det brukar låta så :/
Ha en bra kväll!
I morgon måste jag skärpa mig ännu mer. Det jag gör nu fungerar bevisligen inte. Ny vecka, nya försök. Det brukar låta så :/
Ha en bra kväll!
Thinspo-video
Suddenly I see, this is how I want to be....
Fortfarande lika fet?
Hejsan!
Väldigt blandade känslor idag faktiskt.
Jag undrar fortfarande hur man efter oändligt många kilos viktnedgång kan känna sig lika fet som innan. Hur går det till? Jag har suttit och kollat på massa gamla bilder och minns såväl hur jag kände mig då.
Jag testade ett par shorts igår, ett par vita, korta shorts som jag hade på mig på en skolavslutning för 2 år sedan tror jag. Jag kommer ihåg hur jag kände mig. Inte alls fet! Jag kände mig fin. Dessa shorts ramlade av mig. Det hade utan att överdriv fått plats två stycken av mig där i. De var hur stora som helst, OCH ÄNDÅ känner jag mig så mycket fetare idag.
VArför är det så?
Jag orkar inte med det här.
Det värsta av allt är att jag inte förstår att det är jag som krymper och inte kläderna som blir större, J har sagt det 100 gånger, men jag får inte in det i min tröga hjärna.
VIKTNEDGÅNG? JA TACK.
Varför finns det inget piller som gör att man går ner 10 kg på en dag?
Utan bieffekter!
That would be perfect.
Utan bieffekter!
That would be perfect.
JAG ÄR FUL OCH FET
Ibland blir jag bara så ledsen.
Min pojkvän fick igår ett förslag om en tjej som skulle passa honom.
AV HANS KUSIN.
Tack för den. Tack tack tack.
Det är sådana här saker som får mig att känna mig så vacker och betydelsefull. NOT!
Visserligen har hans kusin aldrig träffat mig, men ändå!!!
USCHA!
Min pojkvän skrev då: min tjej duger väl gott.
Kul att höra att man duger. Alltid något.
Som svar skriver iaf kusinen : Den tjejen jag pratar om har silikon =)
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH.
Jag ber då min pojkvän att skicka en bild på mig så att aset håller käft.
Gör han det? Nej givetvis inte.
FÖR ATT MIN POJKVÄN TYCKER ATT JAG ÄR FET OCH FUL OCH SKÄMS ÖVER MIG.
Precis som jag själv tycker.
Min pojkvän fick igår ett förslag om en tjej som skulle passa honom.
AV HANS KUSIN.
Tack för den. Tack tack tack.
Det är sådana här saker som får mig att känna mig så vacker och betydelsefull. NOT!
Visserligen har hans kusin aldrig träffat mig, men ändå!!!
USCHA!
Min pojkvän skrev då: min tjej duger väl gott.
Kul att höra att man duger. Alltid något.
Som svar skriver iaf kusinen : Den tjejen jag pratar om har silikon =)
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH.
Jag ber då min pojkvän att skicka en bild på mig så att aset håller käft.
Gör han det? Nej givetvis inte.
FÖR ATT MIN POJKVÄN TYCKER ATT JAG ÄR FET OCH FUL OCH SKÄMS ÖVER MIG.
Precis som jag själv tycker.
BANTA BANTA BANTA
Hur kommer det sig att jag alltid känner mig fetast?
Vad jag än gör. Vart jag än är. Med vem jag än är?
Varför är det så?
En utan mina tjejkompisar är verkligen hur fin som helst, jag har alltid sett mig själv som fetare, större och tjockare. Men för att bli objektiv så kollade jag hennes klädstorlek. Vi hade nämligen köpt likadana shorts. Hon frågade vad jag hade för storlek på mina. 34 sa jag, och det visade sig att hon hade 38 på sina. VARFÖR tycker jag ändå att jag är så mycket fetare? VARFÖR? Vi är enligt klädstorlekarna typ jämnstora. Ändå känner jag mig som ett fetto på 200kg brevid henne.
Alla mina kompisar verkar vara hälften så stora som mig. OCH DÄRFÖR MÅR JAG DÅLIGT. Jag vill inte visa mig bland folk egentligen. Det känns som att folk bara kollar på min fetma. Jag orkar inte det längre.
Det händer ofta att jag festar med min pojkväns kompisar, vilket är trevligt. Dock är alla deras tjejer supersmala. Samtliga väger typ 30kg och är 1,60 i runda slängar. Hur konstigt är det inte att jag känner mig fet då? När jag dessutom är 1,75cm lång? 15cm längre och fetma på det, J´s kompisar måste se mig som en jätte.
JAG ORKAR INTE!
Jag orkar inte vara fet.
Jag vill vara lite och mager.
Vad jag än gör. Vart jag än är. Med vem jag än är?
Varför är det så?
En utan mina tjejkompisar är verkligen hur fin som helst, jag har alltid sett mig själv som fetare, större och tjockare. Men för att bli objektiv så kollade jag hennes klädstorlek. Vi hade nämligen köpt likadana shorts. Hon frågade vad jag hade för storlek på mina. 34 sa jag, och det visade sig att hon hade 38 på sina. VARFÖR tycker jag ändå att jag är så mycket fetare? VARFÖR? Vi är enligt klädstorlekarna typ jämnstora. Ändå känner jag mig som ett fetto på 200kg brevid henne.
Alla mina kompisar verkar vara hälften så stora som mig. OCH DÄRFÖR MÅR JAG DÅLIGT. Jag vill inte visa mig bland folk egentligen. Det känns som att folk bara kollar på min fetma. Jag orkar inte det längre.
Det händer ofta att jag festar med min pojkväns kompisar, vilket är trevligt. Dock är alla deras tjejer supersmala. Samtliga väger typ 30kg och är 1,60 i runda slängar. Hur konstigt är det inte att jag känner mig fet då? När jag dessutom är 1,75cm lång? 15cm längre och fetma på det, J´s kompisar måste se mig som en jätte.
JAG ORKAR INTE!
Jag orkar inte vara fet.
Jag vill vara lite och mager.
gör mig mager
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHH!
Jag finner inga ord.
Jag kan inte övervinna min besatthet av perfektion.
Jag vill bli smal.
JAG VILL, VILL, VILL.
Det är allt jag vill just nu.
Jag vill att alla kläder jag har ska hänga på mig, ramla av.
Jag vill inte att folk ska säga att jag är smal.
Jag vill höra mager. FÖR mager.
Jag finner inga ord.
Jag kan inte övervinna min besatthet av perfektion.
Jag vill bli smal.
JAG VILL, VILL, VILL.
Det är allt jag vill just nu.
Jag vill att alla kläder jag har ska hänga på mig, ramla av.
Jag vill inte att folk ska säga att jag är smal.
Jag vill höra mager. FÖR mager.
TOMHET
Jag känner mig så tom och så vilsen.
Jag vet inte vad jag vill.
JAG VET INGENTING.
Jag vill vara smal, men jag vill också vara fri.
Varför kan man inte få båda?
Jag vet inte vad jag vill.
JAG VET INGENTING.
Jag vill vara smal, men jag vill också vara fri.
Varför kan man inte få båda?
Anorexi
Hej allesammans.
Det var ett bra tag sedan jag skrev här. Det har sin anledning.
Jag blev bättre, så mycket bättre.
Tack vare mycket hjälp från J och S gick det tillslut åt rätt håll.
Framförallt J lärde sig att säga rätt saker, han säger inte längre saker som
får mig att känna mig som den fetaste i världen.
Folk fick mig att inse att jag inte alls var fet. Att jag var smal/underviktig.
Det var tur att de reagerade innan det var försent. Jag hann aldrig nå den delen av sjukdomen
där ord och råd inte verkar. Jag kunde fortfarande lyssna.
Anledningen till att jag skriver igen är att det börjar bli sämre.
Jag börjar känna mig oduglig och fet igen.
Jag märker det själv och det gör mig rädd.
Jag skäms för att säga det. Men jag saknar det.
Jag saknar hungerkänslorna, jag saknar att ställa mig på vågen och se kilon som försvinner, gång på gång.
Jag saknar att se hur folk bryr sig. Jag saknar att känna hur alla kläder sitter lösare och lösare,
för varje gång jag använder dem. Jag saknar att undvika mat, tacka nej till godsaker. Jag vill dit.
Den här gången kanske det är på riktigt. Jag vill och det gör mig rädd men samtidigt trygg.
Jag vill bli smalare. IGEN. Så mycket smalare.
Det var ett bra tag sedan jag skrev här. Det har sin anledning.
Jag blev bättre, så mycket bättre.
Tack vare mycket hjälp från J och S gick det tillslut åt rätt håll.
Framförallt J lärde sig att säga rätt saker, han säger inte längre saker som
får mig att känna mig som den fetaste i världen.
Folk fick mig att inse att jag inte alls var fet. Att jag var smal/underviktig.
Det var tur att de reagerade innan det var försent. Jag hann aldrig nå den delen av sjukdomen
där ord och råd inte verkar. Jag kunde fortfarande lyssna.
Anledningen till att jag skriver igen är att det börjar bli sämre.
Jag börjar känna mig oduglig och fet igen.
Jag märker det själv och det gör mig rädd.
Jag skäms för att säga det. Men jag saknar det.
Jag saknar hungerkänslorna, jag saknar att ställa mig på vågen och se kilon som försvinner, gång på gång.
Jag saknar att se hur folk bryr sig. Jag saknar att känna hur alla kläder sitter lösare och lösare,
för varje gång jag använder dem. Jag saknar att undvika mat, tacka nej till godsaker. Jag vill dit.
Den här gången kanske det är på riktigt. Jag vill och det gör mig rädd men samtidigt trygg.
Jag vill bli smalare. IGEN. Så mycket smalare.
