Anorexi

Hej allesammans.
Det var ett bra tag sedan jag skrev här. Det har sin anledning.
Jag blev bättre, så mycket bättre.

Tack vare mycket hjälp från J och S gick det tillslut åt rätt håll.
Framförallt J lärde sig att säga rätt saker, han säger inte längre saker som
får mig att känna mig som den fetaste i världen.
Folk fick mig att inse att jag inte alls var fet. Att jag var smal/underviktig.
Det var tur att de reagerade innan det var försent. Jag hann aldrig nå den delen av sjukdomen
där ord och råd inte verkar. Jag kunde fortfarande lyssna.

Anledningen till att jag skriver igen är att det börjar bli sämre.
Jag börjar känna mig oduglig och fet igen.
Jag märker det själv och det gör mig rädd.

Jag skäms för att säga det. Men jag saknar det.
Jag saknar hungerkänslorna, jag saknar att ställa mig på vågen och se kilon som försvinner, gång på gång.
Jag saknar att se hur folk bryr sig. Jag saknar att känna hur alla kläder sitter lösare och lösare,
för varje gång jag använder dem. Jag saknar att undvika mat, tacka nej till godsaker. Jag vill dit.


Den här gången kanske det är på riktigt. Jag vill och det gör mig rädd men samtidigt trygg.
Jag vill bli smalare. IGEN. Så mycket smalare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0